Charlie ser något jag inte ser
Lördag och Bolibompa är på i full fart. Pojkarna myser i soffan och jag sitter med mitt saftglas och njuter av lugnet.
Jag är beroende av fin lights nya smak av mandarin. Den är extremt god och kan inte sluta dricka den.
Har jobbat idag, så grabbarna fick hänga med deras pappa under tiden jag jobbade, och imorgon blir det pappavecka igen. Så ska verkligen mysa extremt mycket med grabbarna ikväll.
Inatt/imorse fick jag iallafall uppleva något läskigt igen angående Charlie.
För några veckor sen när jag face-timea med min mamma så hon fick prata med grabbarna så från ingenstans så hoppade Charlie upp i min famn och såg jätte rädd ut, pekade på hallen och sneglade dit och va allmänt rädd.
Min mamma reagerade och frågade Charlie om han såg något?
Charlie nickade ja, var på mamma frågade igen om det var en gubbe.
Charlie svarade Ja.
Han pekade och sneglade lite mot hallen, jag la på så jag kunde trösta honom.
Det gick över och tänkte inte mer på det, sen vid middagsbordet samma dag så började han peka mot hallen igen och såg rädd ut. Jag frågade om gubben va på besök igen, vilket han va. Försökte prata bort det då Charlie bara grät direkt jag frågade honom en gubben.
Nu tillbaka till inatt/imorse. Charlie vaknar och skriker, inget funkade. Man fick inte röra honom, inte prata till honom. Han ville inte ha nappen eller välling.
Han började peka mot fotänden och skrek, och jag trodde han ville kolla på tv. Så startade den men då skrek han ännu mer. Fortsatte att peka och sa titta. I reaktion frågade jag är det någon där?
Charlie skrek och svarade JA samtidigt.
Okej tänkte jag, varför frågade jag ens det? Nu blev jag ju rädd på riktigt.. Charlie ville tända en lampa och självklart gjorde jag ju det. Så tände lämpan i fönstret och Charlie blev äntligen lugn. Efter en liten stund började han skrika igen och peka dit..
OKEJ! Nu är det fan något i detta rum Charlie ser och blir rädd för. Men jag kan inte se det?
PANIK!
Lugnade ner honom och sen har det vart lugnt efter det.
Hur ska man ens reagera som mamma när ens barn är rädd för något dom ser men inte jag?
Har någon upplevt samma sak?
Samtidigt som jag vill fråga honom vad han ser så känns det samtidigt elakt då han verkar vara livrädd.
/Nathalie