Man vänder i botten
FREDAG allesammans!
Att vakna varje morgon i ett samhälle där man inte alls trivs, där man absolut inte vill bo är energi tagande. Har verkligen ingen motivation alls för något.
Egentligen är det pappavecka men han har haft möten och va tvungen att jobba. Så självklart ställer jag upp och är med barnen. Har absolut inga problem med det, inte när det är dom som håller mig på benen. Mina guldgossar.
På måndag är det dags för mig att gå på ett möte inför en jobbig "grej" man ska genomgå någon gång i November.
Sömnlösa nätter och mycket tankar. Mitt liv står till just nu, jag kan inte svara på några frågor, allt känns tomt.
Önskar inte ens min värsta fiende detta.
Det sägs att man måste nå botten för att vända sig upp sen, botten är nådd. Så nu undrar jag när jag ska må toppen?
Känns som jag är uttråkad av mina tårar, kan jag ens gråta mer? Kanske dags att börja prata med en psykolog, för då vet jag iallafall att allt som sägs i det rummet stannar där. Inget jag behöver ta med mig hem igen.
Även fast jag har fina människor runt omkring mig som jag kan prata med så kan jag inte öppna mig till hundra procent. Det är så jag är, och sen har jag så extremt svårt att förklara och svara på frågor då jag känner mig tom. I mina tankar känns det som ingen förstår mina ord, även fast dom gör det.
Är extremt tacksam att jag har mina vänner och min familj runt mig!
Tack tack tack så mycket, vill ge er så mycket kärlek.



skriven
Kämpa tjejen♥️Det blir bättre med tiden,,