En ny framtid !
Vad hände? Vaknade 10:47 & minns inte ens när det hände? Men för första gången på länge så känner jag mig utvilad. Vilket är en riktigt härlig känsla. Så jag tänker faktiskt stanna i sängen tills jag verkligen måste kliva upp..
Kan inte sluta tänka & grubbla över mina vuxna barn uppe i Norrland. Det är så mycket som händer i deras liv just nu. Frida som håller på att driva upp en ny verksamhet, Nathalie som står inför många & stora förändringar & beslut för henne själv & sina pojkar & Hugo som har nytt jobb & allt vad som det innebär.
Som mamma slutar man aldrig att oroa sig. Det är en konstant liten röst & ”utrymme” uppe i huvudet som maler på om deras liv & situation. Vad som händer, vad som kommer hända, vad som kanske ska hända, är dom ensam, känner dom sig ensam etc etc. fast vi alla bor utspridda så är vi tighta när det behövs. Visst vi har våra duster & irritationer på varandra emellanåt, men när det kommer till kritan & någon behöver hjälp så är vi svår att separeras eller ”komma förbi” & den känslan gör mig lugn ..
Många tycker att jag är knäpp & konstig som inte flyttar hem till Norrland igen för att få vara nära mina barn & barnbarn. Visst det kan jag förstå. Men den ångest jag får av att bo där uppe är inget jag vill leva med. Jag älskar att åka upp & träffas å umgås men för mig räcker det med några dagar sen vill jag åka hem. För det första blir det för mycket för mig mentalt att ta in, sen att lyssna på allt struntprat som lät likadant som när jag var uppe sist & så känns det som om att jag inte passar in! & vad det beror på vet jag inte, det jag vet är att redan som liten ville jag flytta till en större stad & komma bort från allt. Jag har nog alltid varit lite ”utanför” normen?!..
& att vara i relationer eller sammanhang, tillsammans med människor som gör att jag känner mig obekväm eller att jag inte passar in , utsätter jag mig inte för. Så ni ska veta hur mycket jag får kriga med mig själv inombords för att delta i alla föräldrasammanhang som behövs gällande tjejernas fotboll. Jag försöker smälta in så mycket som jag klarar av & det går. Så gissa om jag är helt slut efteråt. Kanske därför jag sov så länge imorse? Först stå i ett café & sen till matchen. 2 utmaningar på raken..
För i dessa situationer handlar det om mig själv som person & som mamma. MEN kommer det till mina barn & dom inte mår bra eller blir utsatta för något & där dom inte kan/vågar uttrycka sig själv, då går jag in i vilken strid som helst! Jag uttrycker det jag känner & tycker & är inte det minsta rädd för de situationer jag utsätts för eller vilken människa jag behöver möta eller samtala med. För då handlar det inte om mig utan om mina barn. & där är en skillnad som man behöver lära sig att separera på. Jag som mamma & jag som egen person. 2 heeelt olika saker.
Puss & Kram
// Mamma