Det blir bättre
Väskan är packad, jag har duschat och nu ligger jag i sängen och myser ner mig hos Charlie som sover så gott.
Känner att det ska bli så skönt att åka iväg en stund, och då menar jag inte från barnen. Utan från min situation. Idag har vart en extremt dålig dag, med mycket ångest. Det är alldeles för mycket runt omkring mig hela tiden, jag vill bara att allt dåligt ska försvinna. Utan mina barn, min familj och mina vänner hade jag aldrig orkat stå på mina ben. Jag är en tjej med skin på näsan, jag ger aldrig upp. Mina barn behöver mig, jag behöver mina barn. Det handlar om att vara stark, stark för mina barns skull och även för mig själv.
Vissa dagar är tyngre än andra, idag är en sån dag. En sån dag man känner att snart går jag av på mitten, snart knäcks jag. Vad händer då?
Får ett leende av barnen, eller hör ordet mamma av mina barn. Då skiner jag upp och inser min anledning att stå kvar på mina ben, dom ska fan inte vikas. Kommer aldrig sluta kämpa för mina barn.
Jag är 90 procent av min vakna tid glad och sprallig. Men ibland måste man bara få sätta sig ner och gråta, gråta ut all smärta. Är extremt dålig på prata om mina känslor och tankar. Skriva är ett sätt för mig att "gråta" ut, skriva ut vad jag känner. Nathalie som alltid skrattar och är glad, jag har också känslor. Jag är en människa som alla andra. Jag kan också må dåligt. Alla har dåliga perioder, precis vad jag har nu.
Men det blir bättre, det ska bli bättre. Jag strävar mot att bli glada och spralliga Nathalie 100 procent av min vakna tid.
