Instängd i mina tankar
Sitter på bussen från umeå påväg hem till Lycksele och hem till mina älsklings barn.
Ska bli skönt att komma hem till barnen, medan det samtidigt känns tråkigt att lämna Stockholm. Jag vill hem till barnen men jag vill inte hem till Lycksele.
Jag har inte vart så social på bloggen eller på sociala medier i helgen, då jag kände att jag måste få andas. Ha kul och tänka på mig själv, släppa loss på allt och inte behöva känns ansvar än över mig själv.
Men ångesten och paniken jag haft idag är inte att leka med. Känner mig svag och gråten är inte långt bort.
Okej, jag försöker halv smita ifrån mina problem och min situation. Vill bara stänga ute det i några dagar, vilket känns så bra just då.
Måste ta tag i mig själv nu, jag måste börja någonstans. Jag måste hitta min självkänsla, vart börjar jag?
Alkohol är något som ska bort just nu, det ger mig bara mer ångest. Vet exat vad människor tänker just nu, Men alkohol för mig är inte viktigt, jag behöver inte ha alkohol för att ha kul. Man mår bättre, jag vill må bättre.
Träning, jag måste börja träna för det är bra mot depression.
Äta nyttigt och rätt kost, och då menar jag att jag måste börja äta. Jag har gått ner 11 kilo sen juni. Man får mer energi och ork av mat, rätt mat. Dricka mindre kaffe, och sluta röka. Jag måste försöka hitta sätt som kan få mig mot rätt håll.
Människor med dålig inflytande och som är negativa är människor jag kommer stänga ute. Alla går in i en mörk period ibland, låten -Sand med Molly Sandén. Den texten är så otroligt bra, och på något sätt får den mig starkare.
skriven
Har läst här inne nu några gånger.
Vet inget om dig eller vad du går igenom. Men ville bara säga att jag tror på dig, att det en dag kommer bli bättre //ensamstående mamma som själv lider av ångest